FFO: Martha, PUP, Antractigo Vespucci
Sveriges bästa power pop/punk band spelade på Grand i oktober – Sekunderna. Detta Umeå-gäng tog sitt pick och pack ner till Malmö för att dra på ett av de tajtaste gigen jag varit på här. Dessa mycket sympatiska och energirika grabbar rockade ett imponerande fartfyllt set som förgyllde min dystra oktoberkväll.
Ingen jätteuppslutning denna lördagskväll, trots följande indieklubb – men nog för lite ös. Det blev till och med mosh i någon minut. Möjligt att jag läste rummet fel och därmed hoppade in i ett flertal oskyldiga tonåringar – men kul var det i alla fall. Det var precis som en spelning skulle vara; en flykt från vardagen där man endast existerar i vakuumet av livemusik – tiden är en dröm.
Denna 14-minuter långa EP passar perfekt in i den svenska vinternatten. Här lovas det fart, fläkt och ångest. Det genomgående temat kretsar kring vardagstristessen och letandet efter mening i ens torra existens. Ett sökande efter lycka och bättre tider – i framtiden, dåtiden, och skydd i de lugna stunderna som verkar existera utanför tid och rum. Men att fortfarande inte hamna någonstans, trots sina mentala undanflykter till ljusare tider och sina alkoholfyllda bravader så når man ändå alltid samma slutsats – den slutsats Tiden Är En Dröm presenterar: “Jag är för full och vill bara hem, till min säng.”
Öppnaren “Systemet” har jag börjat dra på inför varje besök hos just Systembolaget. Kanske något motsägande till det som kanske är syftet med låten – en självkritik av att uppfylla de grundläggande kraven sin kassa relation till alkohol behöver för att existera. Men ett bra anthem är ett bra anthem – vad kan man göra? Inget jävla tjafs, denna låten lägger grund för den energi som genomsyrar hela EP:n – 140 efter E4:an .
“Jag kör” är kanske min favorit i samlingen. Stenhård energi. Till och med ett välförtjänt “OH” i mitten av låten. “Kraschar och dör i allt jag gör” – det är inte direkt svårt att känna igen sig i den något gråa verklighetsspegling som förekommer.
En extra applåd till dess design, kanske en av de snyggaste skivorna i min samling. Det vankas lite serietidning. Brinnande huvuden och negativer flyter runt bland klinkerväggar och maskhål utanför ens fönster. En återspeglande av EP:ns sammanhängande tematik.
Återigen vill jag bara poängtera – klockren musik. Även om själva musiken i grund och botten är rätt rak punkmusik så förstår Sekunderna verkligen hur man bygger en fuckin’ låt. De sista minuterna av varje låt exploderar ofta till en euforisk kombination av gitarrslingor och call-and-response. “Tiden är en dröm” är kanske den främsta användaren av detta format, där låten kommer tillbaka efter en välförtjänt nedtrappning – då i våldet av denna dunderhonung.
Sammanfattat? En fullträff.
Leave a Reply